Helena Sandström - But it´s melting Mr. T... Nutida Svenskt Silver 28 okt. - 18 nov. 2017

En liten uppdatering med bilder från min utställning på Nutida Svenskt Silver förra hösten.

De fantastiska bilderna är som vanligt tagna av superproffset Niklas Palmklint !

But it is melting Mr. T! En utställning med ljusobjekt av Helena Sandström. . Jag är rädd nu. Det här är på riktigt. Det händer nu. Här. Det smälter. Jag tycker mig höra hur det rinner… . Jag talar om klimatkrisen förstås. Isbergen i Arktis smälter nu. Permafrosten tinar i Sibirien och förvandlar tundran till gyttjepölar som släpper ut enorma mängder metangas, som snabbar på processen ännu mer. Det regnar på vintern i norra Sverige, det kryper närmre och närmre… Och jag, jag går med min återvinning, handlar på Myrorna och äter mindre o mindre kött, men jobbar med att göra nya saker till en värld som redan har för mycket? Och i USA väljer presidenten att lämna Parisavtalet? . Den här utställningen är ett sätt att kanalisera min miljöångest. Att försöka hantera ett problem. Och en tanke om att ju fler vi är som pratar om problemet desto starkare blir kraften att göra något. Jag jobbar alltid med teman inför mina utställningar. Det kan vara en tanke, en känsla eller en sinnesstämning som jag behöver uttrycka eller en formmässig undersökning av något jag vill fördjupa mig i. Zink är mitt favoritmaterial just nu. Jag älskar det för den vackra gråskalan jag får när jag etsar ytan. Jag har länge intresserat mig för japansk pappersvikning och försöker överföra den ”pappriga” känslan till metallen. Eftersom zink är svårt att löda på vanligt sätt har jag jobbat med att skapa volym ur en plan plåt. Jag har utgått från A4-arket som begränsning och sedan vikt fram former. Utställningens titel har jag haft som ett eko i huvudet under lång tid, som ett svar på den oroande nyhetsrapporteringen och när mina pappersmodeller började likna isberg fick ekot en form. 5% av intäkterna för varje sålt ljusobjekt skänker jag till Greenpeace för deras viktiga arbete med att skydda Arktis.

En sorts höst - inköpt av Handelsbankens konstförening

"En sorts höst"

- min ljushållare i granit, silver och koppar, inköptes häromdagen av

Handelsbankens konstförening!

Den var utställd på Skajs Antik tillsammans med ett antal av Nutida Svenskt Silvers

smeders föremål under en vecka som ett höstevent. Samtidigt visades smycken hos Palmgrens väskor , det blev ett väldigt fint samarbete på båda platserna!

snart är det dags för utställning på Nutida Svenskt Silver!

Caroline Lindholm . Helena Sandström Två vänner – två utställningar – ett galleri 28 oktober – 18 november 2017 Vernissage lördagen den 28 0ktober kl. 11-16 på Nutida Svenskt Silver. Caroline Lindholm och Helena Sandström träffades när de var studenter på Konstfack. De blev snabbt vänner och delade fascinationen för stora komplicerade silverlödningar och kärleken till det vackra franska språket. Intresset för det franska förde dem till en gemensam utbytesperiod på en konstskola i Frankrike och kärleken till silvret och hantverket ledde till långa, intensiva lödningssessions i metallfackets lödrum. Lödning av stora silverföremål kräver flera stora gaslågor för att komma upp i tillräcklig värme. Då krävs ett bra team med stor skicklighet och lyhördhet. Där grundlades en varm vänskap och ett viktigt kollegieskap som här manifesteras i varsin utställning under samma tak. Denna gång är det de mindre föremålen som står i fokus och det som förenar är hängivenheten till metallen och en gemensam omsorg om detaljer. Fortsättning, uppföljning, förflyttning Med utställningen Fortsättning, uppföljning, förflyttning firar Caroline Lindholm sitt tjugonde år som silversmed på Nutida Svenskt Silver. Under dessa har hon konsekvent närt och utvecklat sitt intresse för att på olika sätt uppmärksamma, förhöja och förgylla vardagliga stunder, ting och göranden. Som måltiden, dosetten och tånagelvården. Skogspromenaden, tvållöddret och sakletandet. Allt med ett förtecken som stavas njutning, skönhet och inte minst – vackrare vardagsvara. Caroline Lindholm liknar sitt skapande vid en process där fortsättning ständigt följer, uppföljning förfinar och förflyttning sker i en rörelse framåt. I denna utställning märks också ett iakttagande av ett lika då- som samtida fenomen – bordet, borsten, burken hos barberaren. Fascinationen för klassisk rakning med kniv, löddrande omorgsfullhet och behandling med varma handdukar växte efter att dagligen ha passerat hipstertäta Hornstulls mest populära raksalong. Inför skyltfönstrets öppna ridå njöt skäggiga män av en aldrig sinande omsorg. När svärfars morfars nätta rakbord plötsligt kom i familjens ägo väcktes åter Caroline Lindholms naturliga och nyfikna omsorg om tingen som dagligen brukas. Då och nu. Och hon var tvungen att fortsätta sitt undersökande. But it is melting Mr. T! En utställning med ljusobjekt av Helena Sandström. . Jag är rädd nu. Det här är på riktigt. Det händer nu. Här. Det smälter. Jag tycker mig höra hur det rinner… . Jag talar om klimatkrisen förstås. Isbergen i Arktis smälter nu. Permafrosten tinar i Sibirien och förvandlar tundran till gyttjepölar som släpper ut enorma mängder metangas, som snabbar på processen ännu mer. Det regnar på vintern i norra Sverige, det kryper närmre och närmre… Och jag, jag går med min återvinning, handlar på Myrorna och äter mindre o mindre kött, men jobbar med att göra nya saker till en värld som redan har för mycket? Och i USA väljer presidenten att lämna Parisavtalet? . Den här utställningen är ett sätt att kanalisera min miljöångest. Att försöka hantera ett problem. Och en tanke om att ju fler vi är som pratar om problemet desto starkare blir kraften att göra något. Jag jobbar alltid med teman inför mina utställningar. Det kan vara en tanke, en känsla eller en sinnesstämning som jag behöver uttrycka eller en formmässig undersökning av något jag vill fördjupa mig i. Zink är mitt favoritmaterial just nu. Jag älskar det för den vackra gråskalan jag får när jag etsar ytan. Jag har länge intresserat mig för japansk pappersvikning och försöker överföra den ”pappriga” känslan till metallen. Eftersom zink är svårt att löda på vanligt sätt har jag jobbat med att skapa volym ur en plan plåt. Jag har utgått från A4-arket som begränsning och sedan vikt fram former. Utställningens titel har jag haft som ett eko i huvudet under lång tid, som ett svar på den oroande nyhetsrapporteringen och när mina pappersmodeller började likna isberg fick ekot en form. 5% av intäkterna för varje sålt ljusobjekt skänker jag till Greenpeace för deras viktiga arbete med att skydda Arktis.

Nutida Svenskt Silver  har sitt nya galleri på Västmannagatan 49 i Stockholm. Öppentider; Tor-fre 12-18. Lör 11-16. Telefon 070-874 89 68. Länk till Nutida Svenskt Silver

Gott nytt år!

 

 

 

 

Jag jobbar idag, en mellandag på jullovet,

där jag betar av några saker som måste göras inför årsskiftet. Lite administration, mycket kaffe och lite tid till eftertanke...

 

 

Jag passar också på att skylta om

för nu känns allt det röda och juliga redan alldeles gammalt och passé.

Och eftersom solen faktiskt sken, både idag och igår

känns det lätt att gå från det röda till det gröna, vårlika,

som om vi hoppar över vintern och går direkt till vår nu

när ljuset så sakta börjar återvända...

 

 

 

Halshänge i silver med droppformad amazonit.

 

 

 

Ljuslyktor i silver för värmeljus.

Men nej, så blir det nog inte ändå, förr eller senare kommer det ju en vinter i alla fall och tur är väl det för annars bleve det ju en väl lång väntan på vår...

Och igår kunde vi äntligen åka skridskor för första gången den här vintern!

Det var lycka! Nu hoppas jag bara att det fryser på ordentligt så att det blir is på Brunnsviken snart också. I väntan på den skall vi nog ta oss till

Östermalms IP där de spolar en rundbana med lite mer svängrum än i Vasaparken.

Nu blir det några lediga dagar till men snart är jag tillbaka med nya spännande saker som är på gång under nästa år.

Gott nytt år!



Idag är det måndag...

 

...och jag är lite trött, men glad.

 

Vackert morgonljus på Norrtullsgatan idag!

 

Tack till alla ni som kom och minglade

 och shoppade i fredags på First Friday Hopping!

Det är alltid lika trevligt och jag tänker alltid att - den här gången skall jag fota

 lite mingelbilder under kvällen - men varje gång glömmer jag det eftersom jag ju är upptagen med att just mingla och visa och berätta om det jag gör.

 

Här är istället en bild av det pågående arbete med olika ljusstakar och ljushållare

som jag visade i fredags. Tanken är att pigga upp gamla ärvda, eller loppisfyndade karaffer och ljusstakar genom att göra ljushållare och ljusmanschetter i silver till dem.

Det står ju högvis med dammiga karaffer på Myrorna tex. som om man tittar närmare på dem,

ofta är handblåsta i en fantastisk kvalitet och jättevackra.

Dock är det inget som jag använder i alla fall, de är nog avsedda för likör

och annan starksprit och känns kanske lite bedagade. Men som ljusstakar

kan de få ett nytt liv. Samma sak med en enkel träljusstake,

 med en fin ljusmanschett i silver känns den genast mycket festligare.

Och tillsammans kan de bilda jättefina stilleben, att blanda olika höjder

och material blir hur fint som helst...

 





 

 

Dagens stilleben i skyltfönstret.



First Friday Hopping i morgon!

 

Här hos mig jobbas det så det ryker för att allt skall bli klart till i morgon.

Som vanligt finns fler idéer än tid...

..och det är ju tur, trots allt!

 

 

 

Ljuslykta i silver

 

Jag är stopp nummer 6 i morgon och så här låter min programförklaring för kvällen:

 

Novemberdepp?

 

Lindras bäst med ombonat mys med många tända ljus! Hos

Helena Sandström, Smycken o Objekt visar jag ljusstakar och

ljuslyktor i silver och många andra material.

Välkomna till höstmys hos mig!

Gå in på vår hemsida för att läsa hela programmet -
vi har flera nya deltagare den här gången -  så hoppas jag att vi ses i morgon!
 

 



Höstfredag med Tove Janson...

 

 

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,

nu blir kvällarna kyliga och sena.

Kom trösta mig en smula för nu är jag ganska trött,

och med ens så förfärligt allena.

Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort

går och tänker på allt det där man borde.

Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort

och det är så väldigt lite jag gjorde.

 

Skynda dig älskade, skynda att älska,

dagarna mörknar minut för minut.

Tänd våra ljus, det är nära till natten,

snart är den blommande sommaren slut.

 Tove Janson

 

 

Ljuslykta i silver för värmeljus.

 

Höstvisa av Tove Janson.

Passade så väldigt bra denna vackra höstfredag när jag är väldigt trött

och ser fram emot en skön kväll med middag på restaurang för en gångs skull!

Texten hittade jag på butiken Lieblings blogg.

Nu önskar jag alla en fin hösthelg!

 

 

 



Om monumentalitet...

i liten skala!

 De här tennljusstakarna köpte jag på Stadsmissionen häromdagen.

De är bara 10 cm höga, men har en stolthet i proportionerna som vore de minst 50...

Jag älskar den grå metalliska glansen av tenn. Så vackra.